hansenbloggen

Vi har sorg i Hansen huset :(

Våran älskade Knut har dött... och det känns jättejobbigt :(

Vi har ju haft han jättelänge, så det är otroligt tomt och tyst efter honom.

Han har ju varit hängig ett tag och hans ögon och nos var torra, så den 1 dec tog jag han till veterinären i Storhaga.

Han fick åka tvättkorg dit och jag bäddade noga ner han, för det var väldigt kallt.

Där klippte de hans tänder och kollade hans ögon. Det visade sig att han såg rättså dåligt och var inflammerad i ögonen. Så vi fick recept på en ögonsalva...

Här är han med sitt recept :) Lite hängig, men på bättringsvägen, trodde jag...

Han var ok när jag lämnade han å åkte till jobbet och på kvällen när vi droppade hans ögon verkade han också ganska pigg...

Tony å jag tog en promenad ett par timmar senare och när vi kom hem så låg han helt död i sin bur :(

Det kändes helt overkligt faktiskt. För även om han var ett väldigt litet djur, så var han ett trevligt sällskap och han var en väldigt social liten krabat. Gosig och mysig... :)

Vi vände upp och ner på hans skokartonghus och bäddade med hö och spån. La dit hans älskade matskål, en morot och en gurksnutt. Så lindade vi in hela alltet i hans favorit filt och stoppade han i frysen :(

Vi vill nämligen ha han kvar så vi kan begrava han i vår...

Nästa bild måste jag varna känsliga tittare för !!! Jag vill nämligen visa vad fint han fick det när han gick in i den sista vilan... Här ligger han i sin "kista" och är alldeles död - men fin... :(

Katterna var med oss hela tiden och nosade och strök sig runt, runt... Jag är helt säker på att de förstod vad som hänt. De verkade ledsna... :(

Speciellt Peg...

Han brukade ju sova uppe på Knuts bur, på filten... Så jag tror att de faktiskt tyckte om varandra.

Dagen efter stod buren kvar och jag skulle städa den för sista gången. Det var jätte hemskt !!! Jag grinade jättemycket :( Moa med...

Nu har det gått en vecka och jag har slutat tänka på han varje sekund... Nu tänker jag bara på han varje timme :(

Jag vet att tiden läker alla sår å det är väl en sorts tröst. Men jag saknar honom verkligen nu !!!